Målsättningen har varit att effektivisera inköpsprocessen, skapa ökad trohet mot ingångna ramavtal och därmed bättre priser, att skapa ökad ekonomisk styrning mm men även att skapa goda förutsättningar för effektivitet och konkurrenskraft för leverantörer till offentlig sektor.
Redan tidigt framstod ett standardiserat gränssnitt mellan offentlig sektor och dess leverantörer av varor och tjänster som en framgångsfaktor. För att elektronisk handel ska vara enkel och kostnadseffektiv krävs en standard, ”alla till alla”. En leverantör ska kunna sända ett handelsmeddelande enligt samma standard till olika offentliga köpare och vice versa ska en offentlig köpare kunna använda samma standard gentemot sina olika leverantörer. Ingen leverantör ska utestängas från affärer med offentlig sektor på grund av den teknik som används.
Standarden ska vidare vara öppen så att det är möjligt för alla leverantörer av IT-lösningar för e-handel att implementera den liksom för alla användare att fritt nyttja den. En öppen standard ger förutsättningar för olika kommersiella lösningar som ändå är interoperabla. En leverantör ska vidare vid en ny upphandling kunna bytas ut utan större kostnader för förändringar i systemen.
En av de viktigaste uppgifterna har därför varit att rekommendera en standard, vilket kom att göras under begreppet SFTI (Single Face To Industry). Den publiceras och är allmänt tillgänglig på denna webbplats.
Bakom SFTI står idag Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Ekonomistyrningsverket (ESV) samt Kammarkollegiet.
Under rubriken › Översikt av SFTI:s affärsprocesser ges en beskrivning av vad SFTI innehåller.
Offentlig sektor ska inte själv utgöra eget standardiseringsorgan, utan rekommendera global eller europeisk standard. I den mån sådan inte finns kan utveckling ske. Oftast är det så att den internationella standarden behöver anpassas utifrån svensk lagstiftning, användarbehov mm. Internationell standard är oftast även mycket omfångsrik och enbart en delmängd behövs för att täcka svenska behov. En organisation för viss utveckling/anpassning samt rekommendation behövs därför och har funnits sedan slutet av 1990-talet.