Publicerad 31 maj 2021
Debatt

Nej, informationsmöten är inte detsamma som dialog

Landshövdingarna vid de fem länsstyrelserna för vattenmyndigheterna skriver att det är förvånansvärt att vi föreslår en organisatorisk förändring av vattenförvaltningen. Men faktum är att vi är långt ifrån ensamma.

Vid det här laget har fyra offentliga utredningar, nu senast Miljömålsberedningen för andra gången, lyft behovet av en förändrad organisation.

Det har nu gått 15 år sedan vattenmyndigheterna skapades och åtta år sedan landshövdingarna skrev till regeringen att den redan 2013 kritiserade organisationen måste ”få sätta sig”. Det har den tyvärr tillåtits göra nu och resultatet av arbetet har inte tidigare varit så hårt kritiserat som i år.

Att vårda och skydda Sveriges vatten till kommande generationer är av största vikt. Våra medlemmar både vill och kan bidra till det. Även om mycket redan görs, krävs det mer. Men de enkla åtgärderna är sedan länge genomförda i såväl kommunala reningsverk som inom lantbruket. För att fler åtgärder ska kunna genomföras krävs mer lokal delaktighet och dialog mellan kommuner, kommunala vattenbolag, näringsidkare och vattenmyndigheter. Landshövdingarna i de fem vattendistrikten skriver att LRF deltagit på flera möten om åtgärdsarbetet. Det är riktigt men det är inte tjänstepersoner på centrala organisationer som ska känna sig delaktiga utan de som ska utföra de fysiska åtgärderna ute i landet. En ny undersökning visar till exempel att cirka tre av fyra lantbrukare fortfarande inte känner till eller har endast lite kännedom om de mål som vattenmyndigheterna satt för vattnen i deras hembygd. Alltför få kommuner har diskuterat vattenförvaltning, behov och möjliga åtgärder med myndigheterna, trots att femton år förflutet och engagemanget för att genomföra åtgärder och rena vatten är stort.

Ett vattenrikt land som Sverige behöver en vattenförvaltning som är organiserad för att kontinuerligt under hela de sexåriga arbetscyklerna föra en lokal dialog med kommuner och lantbrukare på landsbygden om genomförbara mål och kloka åtgärder. Lokala synpunkter på mätdata, bedömningar av vattenkvalitet och på miljökvalitetsnormer måste tas tillvara. Så är det inte nu. Informationsmöten med frågestund är ingen dialog.

Vår kritik handlar inte om ovilja utan om att kvaliteten i underlagen brister och att de åtgärder som föreslås varken är realistiska eller genomförbara. Eftersom vattenförvaltningen bygger på ett komplicerat EU-direktiv med sällsynt kraftfulla regler som till och med kan stoppa samhällens utveckling vidgas klyftan mellan vattenmyndigheterna i sin expertfunktion och näringsidkare och kommuner när delaktighet och dialog brister.

De frivilliga vattenråden gör mycket bra men kan inte ersätta myndigheternas kontakter med alla aktörer som ska genomföra åtgärder. De har varierande åtaganden och syften och saknas i stora delar av Sverige.

Arbetet med vatten bör organiseras på samma sätt som andra frågor, med statliga verk på nationell nivå, länsstyrelser på regional nivå och kommunerna, med ansvar för allmänna va-anläggningar, planering av mark och vatten samt miljötillsyn, på lokal nivå. Genom att vattenarbetet bedrivs på samma sätt som andra miljöfrågor, och inte i ett eget stuprör, kan synergieffekter uppnås med andra miljömål. När kommunerna ställer krav på verksamheter i tillsynen finns vattenfrågorna med som en naturlig del.

Vi hoppas att regeringen överprövar vattenmyndigheternas förslag. Våra sjöar och vattendrag är värda bättre.

Anders Knape, ordförande, Sveriges Kommuner och Regioner (SKR)

Elisabeth Unell, ordförande, Svenskt Vatten

Palle Borgström, ordförande, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF)

Slutrepliken är publicerad på svd.se den 28 maj 2021

Läs vidare

Sakkunnig

Ann-Sofie Eriksson
Sektionschef

Pressjour

Informationsansvarig

  • Helene Lindstrand
    Presschef

Kontakta oss

Kontaktformulär SKR








Verifiering * (obligatorisk)
Vi kontrollerar att du är en människa och inte en robot.