Alla vägar leder bort från cd-Rom 

En framgångsrik digital omställning är avgörande för att klara välfärdens utmaningar. Genom att effektivt utnyttja tekniken kan vi underlätta vardagen för invånare, företagare och medarbetare. Men för att lyckas krävs omfattande satsningar på den digitala infrastrukturen.

Långt före molntjänsternas och videomötenas tid påbörjade censorn Appius Claudius Caecus en romersk storsatsning på stenbelagda vägar. På Via Appia från Rom, via Brindisi, till Capua och med båt från hamnarna i söder skulle förbindelserna med resten av den antika världen säkras. Med historieböckerna som facit kan satsningen knappast beskrivas som någonting annat än vägvinnande.

Över tvåtusentrehundra år senare är digitaliseringen vår tids viktigaste infrastrukturprojekt. Här kopplar bredband ihop oss från Gällivare, genom Östersund, till Örebro och vidare ut i världen. Och precis som i antikens Rom är det avgörande att vägarna når alla delar av riket.

Det digitala utanförskapet omfattar i dag mer än en miljon människor. Utanförskapet beror bland annat på socioekonomiska faktorer och bristande tillgång till bredband. Det finns både på landsbygden och i delar av storstadsområdena. Om vi ska kunna ta nästa steg i samhällets omställning måste det till en ordentlig satsning på att skapa jämlik digital tillgång i hela landet.

Trots digitaliseringens stora potential för välfärden har den präglats av låg investeringstakt och stuprör med bristande samverkan mellan kommuner, regioner, statliga myndigheter och privata utförare. När jag talar med kollegor i kommuner och regioner vittnar många om ett svårhanterligt lapptäcke av infrastruktur och digitala tjänster, som gör det svårt att möta medborgarnas och medarbetarnas behov och förväntningar.

I arbetet mot en smartare välfärd behöver vi få till stånd en gemensam infrastruktur för säker digital kommunikation mellan stat, region och kommun. Vi behöver en standardisering som möjliggör ett effektivare informationsutbyte mellan välfärdens aktörer. Med större möjligheter att dela information mellan verksamheterna förbättras både patientsäkerheten, rättssäkerheten och medarbetarnas arbetsmiljö.

Samtidigt är infrastruktur, standardisering och digitala lösningar i sig inget mål, utan medel för att åstadkomma någonting ännu bättre. Det handlar om att ompröva invanda mönster och finna nya arbetssätt, på samma vis som vi gjort under pandemin. Det innebär att digitaliseringen är en vital del av kommunernas och regionernas verksamhetsutveckling. Om vi ska kunna utnyttja den moderna tekniken krävs ett kompetenslyft i många av välfärdens verksamheter, liksom att vi tar tillvara på medarbetarnas kunskaper och erfarenheter. Vägen framåt är en gemensam kulturförflyttning.

Som ett resultat av arbetet i regeringens Välfärdskommission tecknade SKR och regeringen i slutet av 2020 en avsiktsförklaring med syfte att förstärka det samlade ansvarstagandet och öka tempot i välfärdens digitala utveckling. Det var en viktig milstolpe efter en lång period av bristande investeringar, få framsteg i policyutvecklingen och en avsaknad av gemensamma målsättningar mellan staten och kommun- och regionsektorn.

I slutet av förra veckan presenterade regeringen förslag på en förstärkning om 50 miljoner kronor per år de närmaste tre åren för utvecklingen av gemensam digital infrastruktur för välfärden. Det är ett glädjande besked att arbetet inom Välfärdskommissionen ger resultat, men om vi på allvar ska accelerera omställningen krävs ytterligare satsningar. Då räcker inte 50 miljoner kronor om året långt. Enligt SKR:s beräkningar är det samlade investeringsbehovet nationellt, regionalt och lokalt i flermiljardersklassen.

Rom byggdes inte på en dag. Det kommer inte välfärdens omställning från cd-rom till molntjänster heller att göra. Men en förstärkt satsning på digital infrastruktur är en tydlig signal om vart vi ska och ett viktigt steg på vägen dit.

Staffan Isling

Tidigare krönikor