Tufft ekonomiskt läge kommer att prägla avtalsrörelsen

I början av nästa år startar förhandlingarna om de huvudöverenskommelser om lön och villkor, som berör 1,2 miljoner anställda i kommun- och regionsektorn. Man kan konstatera att förutsättningarna för förhandlingarna är minst sagt utmanande. Kommuner och regioner har ett mycket tufft ekonomiskt läge samtidigt som bristen på arbetskraft är stor.

Den situation vi har är ovanlig men inte unik. I början av 1990-talet var läget ungefär likadant. Krig i Europa, krig i Mellanöstern, hög inflation med höga priser och räntor skapade oro, både för hushållen och marknaden. Det som också inträffade var att arbetsgivarna höjde lönerna för att kompensera för inflationen och de höga priserna. Det ledde till en löne- och inflationsspiral som förvärrade krisen. Men Sverige tog sig igenom det. Efter några tuffa år blev det bättre mot slutet av 1990-talet.

Industrins lönenormerande roll

En viktig åtgärd som bidrog till att stabilisera arbetsmarknaden var att parterna i avtalsrörelsen 1997 kom överens om att industrin skulle ha en lönenormerande roll. Det innebär att de villkor som industrins parter kommer överens om utgör en norm för kostnadsökningar i kollektivavtal på hela arbetsmarknaden. Det är industrin som sätter det så kallade ”märket”.

Modellen med industrimärket har tjänat samhället väl under de senaste 25 åren. Totalt har reallönerna stigit med över 60 procent mellan 1995-2022. Nu har vi ett annat läge i och med kriget i Ukraina som har lett till att inflationen har skjutit i höjden. På bara ett år har inflationen ätit upp motsvarande sju års reallöneökningar vilket slår hårt mot människors privatekonomi. Trots detta lyckades parterna inom industrin komma överens om ett märke förra året utan vare sig varsel och konflikt. Det bidrar till att förhindra att Sverige hamnar i en inflations- och lönespiral.

Brist på arbetskraft samtidigt som det föreligger risk för nedskärningar

Det råder brist på arbetskraft på hela arbetsmarknaden. I välfärdens verksamheter behövs undersköterskor, lärare, sjuksköterskor, läkare och en mängd andra yrken. Två saker gör att det inte går att enbart lita till rekrytering av fler anställda:

• Det tillkommer 169 000 personer i arbetsför ålder de kommande tio åren. Arbetsmarknadens behov av arbetskraft är mångdubbelt större – alla kommer inte att välja välfärdsyrken.
• Det ekonomiska underskottet för kommuner och regioner är sammanlagt 31 miljarder 2024. För att få en budget att gå ihop kommer det att krävas nedskärningar i verksamheter och varsel av anställda i vissa kommuner och regioner.

SKR:s ekonomirapport, oktober 2023

Detta gör förhandlingarna till en särskild utmaning för parterna som under våren ska komma överens om lön och villkor för 1,2 miljoner medarbetare i kommuner och regioner. Parterna behöver ta ett gemensamt ansvar i ett svårt läge. Precis som industrins parter gjorde förra året.

Kollektivavtal en viktig pusselbit

Kollektivavtal löser inte de utmaningar som kommuner och regioner har. Det är en pusselbit av flera, en viktig sådan. Parterna har på senare år gjort stora förändringar i kollektivavtalen i syfte att bidra till nödvändiga strukturella förändringar. Det handlar om villkorsändringar som syftar till att förlänga arbetslivet och möjliggöra för fler att arbeta heltid. Vi har höjt pensionsavsättningarna, möjliggjort studier och omställningsinsatser och satsat 100 miljoner på friskfaktorer. Ett systematiskt förebyggande arbete för att förbättra arbetsmiljön och förebygga ohälsa.

Sjukfrånvaron innebär stora kostnader för samhället och ett lidande för den som drabbas av sjukdom. Vi ser tyvärr åter igen hur den långa sjukfrånvaron stiger i kommuner och regioner. Vi vet att arbetstidsförläggningen på olika sätt påverkar arbetsmiljön, där en hälsosam arbetstidsförläggning är en viktig åtgärd för att möjliggöra ett långt och hållbart arbetsliv.

SKR och de sex fackliga motparterna behöver i kommande förhandlingar fokusera på rätt saker: åtgärder som bidrar till att hantera bristen på arbetskraft, öka förutsättningarna att behålla och rekrytera medarbetare och som förbättrar arbetsmiljön, samtidigt som vi behöver förhålla oss till de mycket besvärliga ekonomiska förutsättningar som faktiskt råder.